SR17 Hur inverkar slåtter, röjning, bete och bränning på kärlväxter och ryggradslösa djur längs vägrenarna?

Många arter som förr var typiska för ängar och betesmarker återfinns i dag främst på vägrenar. Av trafiksäkerhetsskäl brukar man regelbundet avlägsna vegetation från vägrenarna för att därigenom undvika att de växer igen. Men hur ska skötseln utformas för att bäst gynna den biologiska mångfalden?

Slåtter av vägren med traktorgräsklippare. Foto: hansslegers via iStockphoto.

Utvärderingsstatus

Vägrenar som substitut för ängar och betesmarker

I takt med jordbrukets modernisering har arealerna med naturbetesmarker, ängar och liknande gräsmarker minskat kraftigt i Sverige. I dag återstår bara fragment av sådana marker i odlingslandskapet. Däremot har vägrenarnas areal ökat. Jordbruksverket uppskattade nyligen att det finns 164 000 hektar med skött gräsmark längs de svenska vägarna. Detta är nästan lika mycket som de totala arealerna med naturbetesmark, ängsmark och liknande mark i Sverige (ca 250 000 hektar).

Av trafiksäkerhetsskäl brukar man slå eller röja vegetationen på vägrenarna varje år, och ibland tar man bort den slagna växtligheten för att gynna känsliga arter. I en del fall hålls vägrenarnas växtlighet i stället i schack genom bete eller bränning. Det finns med andra ord likheter mellan vägrensskötsel och skötsel av slåtterängar och betesmarker, och många arter som förr i första hand uppträdde på ängs- eller betesmarker återfinns nu i stället längs vägarna. Där har man exempelvis funnit nästan 300 djur- och växtarter som ingår i den svenska rödlistan över hotade arter.

De skötselråd för vägrenar som har utfärdats i naturvårdssyfte bygger främst på botaniska studier på ängar, betesmarker och liknande öppna gräsmarker. Flera myndigheter och andra berörda har emellertid framhållit behovet av mer riktade skötselråd grundade på faktiska studier av vägrenar. Till följd av vägsaltning, dikning och förstärkningsarbeten, sådd av främmande växtmaterial och andra åtgärder som ingår i underhållet av vägar och vägrenar kan man inte räkna med att växtligheten påverkas likadant där som i andra gräsmarker.

Borttagning av vegetation en gemensam nämnare för många skötselmetoder

EviEM har nyligen genomfört en systematisk kartläggning av den kunskap som finns om hur olika slags skötsel av vägrenar påverkar den biologiska mångfalden (se utvärdering SR9). Vi fann ungefär 300 studier som belyser frågan, och åtskilliga av dem är av stort intresse för naturvården. Hit hör inte minst studier av hur slåtter, röjning, bete eller bränning av vägrenar inverkar på kärlväxter och/eller ryggradslösa djur. Alla dessa skötselmetoder innefattar borttagning av vegetation, vilket innebär att de i viss mening är  jämförbara med varandra.

EviEM går nu vidare med en fullständig systematisk utvärdering av vad de sistnämnda studierna har kommit fram till. Utvärderingen genomförs av deltagare i den expertgrupp som utfört den systematiska kartläggningen. Ordförande i expertgruppen är Regina Lindborg, professor i naturgeografi vid Stockholms universitet, och projektledare på EviEM är Claes Bernes.

En rad intressenter tillfrågades om hur de ansåg att utvärderingen bör genomföras, och med deras råd som hjälp har expertgruppen sammanställt en utvärderingsplan. En sådan plan anger i detalj vilka frågeställningar som ska besvaras, hur och var sökningar efter underlag kommer att äga rum, vilka avgränsningar som ska gälla, och mycket därtill. Utvärderingsplanen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Environmental Evidence den 15 juni 2017 (se länk i högerspalten).

Utvärderingsgrupp

Regina Lindborg (ordförande), Inst. för naturgeografi, Stockholms universitet
James M. Bullock
, Centre for Ecology & Hydrology, Wallingford, Storbritannien
Kris Verheyen
, Dept. of Forest and Water Management, Ghent University, Belgien
Simon Jakobsson
(projektassistent), Inst. för naturgeografi, Stockholms universitet
Claes Bernes (projektledare), EviEM, Stockholm

Utvärderingsgruppens första möte, oktober 2015. Fr.v.: Claes Bernes, James M. Bullock, Maj Rundlöf, Simon Jakobsson, Regina Lindborg och Kris Verheyen. (Maj Rundlöf deltog i arbetet med den systematiska kartläggningen men deltar inte i den fullständiga systematiska utvärderingen.) Foto: Anna Waldenström.